Mikaela13

Jag drömde hela natten, allt var förvirrande, jag kunde inte urskilja något särskilt alls. Färger, ljud och intryck och ändå ingenting.... blandat med mardrömmen om det som skedde bakom kontainern. Har förstått att det är sanning nu.


I verkligheten är hon det undret,
 jag alltid sökt men aldrig vågat tro på.
Hennes närvaro berusar oss,
med en intensitet som lockar, skrämmer,
den driver oss vidare in i vansinnet.

Att skiljas från henne är som att driva nålar i hjärtat
att låta vilda djur slita isär din hud.
Hon fyllde dig och förverkligade var dröm om tillhörande
Du var hennes i all mening
Allt som är kvar är den svarta tomheten,
och den röda ångesten


Jag avskyr att vakna upp, men jag vet inte hur jag låter bli.