Saknad
Jag väntar förgäves
på något som aldrig kommer ske
det bränner i hjärtat
att aldrig mer min kärlek återse
hon finns i mina kretsar
och jag vet att vi kan mötas igen
men aldrig röra eller samtala
jag har förlorat en speciell vän
murar runt oss,
band som håller oss isär
band höll oss samman
jag undrar fortfarande när
denna föbannade förtrollning kommer brytas (och jag slutar rimma så sjukt dåligt)
Jag vill hålla henne hos mig, känna hennes hud, höra hennes stämma, ta del av hennes värld
Jag har inte fått se eller höra henne på så länge nu. jag spricker i en miljon bitar... trodde det skulle bli lättare. Inatt är det så svårt!
Undrar om det är den stinkande värmen och sommaren, undrar om det är att jag inte druckit ordentligt?
jag känner mig som en skälvande hög av dött kött. Varenda kännande cell av mig saknar henne. Nervtrådar, tankebanor... alla andetag tagna av gammal vana blir som en suck av saknad när mina revben dras ihop
Jag vill bara lägga mig ner och DÖ! känna hennes liv i mig på nytt... det vore en sann välsignelse...
Jag saknar tretton så intensivt, varenda cell av mig skriker efter henne.
Men nu är jag där jag är och jag kan inte lämna detta, den nya som tar hand om mig. Jag har gått från vårdare till omvårdad. Det är en svår omställning. Men sakta bildas en ny personlighet och nya förmågor jag bara kunnat ana tidigare....
Jag tänker på 13, tänker hon på mig? Jag hoppas det, jag tror det...
Jag känner det på mig
på något som aldrig kommer ske
det bränner i hjärtat
att aldrig mer min kärlek återse
hon finns i mina kretsar
och jag vet att vi kan mötas igen
men aldrig röra eller samtala
jag har förlorat en speciell vän
murar runt oss,
band som håller oss isär
band höll oss samman
jag undrar fortfarande när
denna föbannade förtrollning kommer brytas (och jag slutar rimma så sjukt dåligt)
Jag vill hålla henne hos mig, känna hennes hud, höra hennes stämma, ta del av hennes värld
Jag har inte fått se eller höra henne på så länge nu. jag spricker i en miljon bitar... trodde det skulle bli lättare. Inatt är det så svårt!
Undrar om det är den stinkande värmen och sommaren, undrar om det är att jag inte druckit ordentligt?
jag känner mig som en skälvande hög av dött kött. Varenda kännande cell av mig saknar henne. Nervtrådar, tankebanor... alla andetag tagna av gammal vana blir som en suck av saknad när mina revben dras ihop
Jag vill bara lägga mig ner och DÖ! känna hennes liv i mig på nytt... det vore en sann välsignelse...
Jag saknar tretton så intensivt, varenda cell av mig skriker efter henne.
Men nu är jag där jag är och jag kan inte lämna detta, den nya som tar hand om mig. Jag har gått från vårdare till omvårdad. Det är en svår omställning. Men sakta bildas en ny personlighet och nya förmågor jag bara kunnat ana tidigare....
Jag tänker på 13, tänker hon på mig? Jag hoppas det, jag tror det...
Jag känner det på mig
Strålande natt
Det är underbart att finnas till *skrattar*
Jag sprang ut och tog ett djuuupt andetag... Det var skönt med den friska men ljumma luften.
I lägenheten bryr jag mig inte om luft... det går på gammal vana.... eller inte
Jag saknar forfarande henne, det är inte lika svårt nu, men varje dag ägnas en stund åt henne.
Om jag bara fick träffa henne
Då skulle jag älska det ännu mer, Jag kunde få älska Henne ändå mer..
Jag njöt verkligen senaste gången... jakten, hans utseende, hur han svettades och luktade... hur han flirtade och log mot mig. Det kändes igen på något sätt. Fram till själva akten i sig som är olika varje gång
men nu senast...
Som att hela poängen med det plötsligt lyser klart för mig.
två månader snart....
Jag sprang ut och tog ett djuuupt andetag... Det var skönt med den friska men ljumma luften.
I lägenheten bryr jag mig inte om luft... det går på gammal vana.... eller inte
Jag saknar forfarande henne, det är inte lika svårt nu, men varje dag ägnas en stund åt henne.
Om jag bara fick träffa henne
Då skulle jag älska det ännu mer, Jag kunde få älska Henne ändå mer..
Jag njöt verkligen senaste gången... jakten, hans utseende, hur han svettades och luktade... hur han flirtade och log mot mig. Det kändes igen på något sätt. Fram till själva akten i sig som är olika varje gång
men nu senast...
Som att hela poängen med det plötsligt lyser klart för mig.
två månader snart....
underbara sommar
