Mikaela13

hittade en diktsamling. Bukowski. Hans syn på världen känns ibland väldigt nära min.

Men jag vet inte. Jag försöker verkligen att inte grotta ner mig i de här känslorna, men jag saknar tretton så det skriker i min själ...

För att verkligen emfasera hur jag känner mig så har mit huvud valt att vara kaotiskt idag, Jag trodde inte man kunde få huvudvärk, men jag har haft tinnitus hela natten och min hjärna moler som efter en riktigt intensiv studiedag (alltså som om jag försökt läsa ett par böcker och memorera innehållet inför en tenta typ)

   jag gick till pressbyrån och fick gå hem och hämta kläder, köpte lite kvallerblaskor och andra damtidningar. De låter mig inte följa med dem ut hela tiden.    
   Men jag vill inte heller.     
   Istället stannar jag här.
   Förankrad i betongen.

Drack allt de gav mig.... jag var nära att inte kunna sluta i tid... men de "hjälpte" mig.
    nu är jag mätt och dimmig, undrar om det var något i "maten", kanske vitt vin? Kan man känna sådant?
Kände mig berusad i det ögonblicket, Nu känner jag mig vidrig. Om det inte bar mig så mycket emot skulle jag kräkas upp varenda droppe igen.

Jag klarar nästan av att se det som bara mat.
NEJ, det är lögn. För mig är det lika vidrigt varje gång...
Hur de spänner sina stora oskyldiga ögon i en och vädjar att man ska... äta? sluta äta? först det ena sedan det andra.....

Jag känner mig verkligen Grotesk.... 


Ätstörningar får en hel ny innebörd