Mikaela13

Jag förstår mig inte på den kvinnan. Ena sekunden verkar hon hata mig för att i nästa sekund.... bry sig..

Jag vet, det är hennes ansvar att bry sig men... Jag hatar att bli omhändertagen på det här sättet. Jag hatar att vara beroende av henne... att vara bunden till henne.... hatar att de håller mig borta från tretton,


undrar om jag får se henne snart igen?

jag blir snart helt desperat....  ingenting jag vill äta kan jag äta. det jag måste äta äcklar mig....


men ändå vill jag ha det... tills jag inte känner hunger längre.... tills jag inte känner ångest längre... jag vill ha hennes närhet, sötma.... jag vill ha HENNES!!!

inte det nya. Det  gör mig arg och okontrollerad...

jag hatar paranojan

jag hatar drömmarna, men jag älskar när hon är med i dem... det känns som hon försöker kontakta mig...

Jag vill lära mig att nå fram till henne... utan dessa gränser. Utan att bli kontrollerad.

Jag måste