Morgonångest
så fort det ljusnar blir jag vemodig igen.
jag ska nog lägga mig och sova, 13 ligger där inne och sover. Det hörs inga andetag.
Hon rör sig sällan.
ibland drar jag för alla fönster och kryper in till henne men att sova brevid henne är inte så rofyllt... man kan inte höra några lugnande andetag eller hjärtslag. Det skrämmer mig, men det är ju fysiskt omöjligt.
har drömt kontainerdrömmen igen.
förvridna ansikten och övermänsklig styrka. Det känns så verkligt att jag börjar tvivla på att det bara är en dröm.
Kan hjärnan tränga bort sådana minnen för att släppa igenom dem i drömmarna.
skräcken jag upplever när jag sover är verkligare och större än något jag tidigare upplevt.
inte ens den gången när tretton kastade mig genom rummet var värre då var jag mer ledsen att jag inte kunde hjälpa henne.
Men rädslan de här vidriga varelserna väcker i mig går inte att jämföra med något annat
jag ska nog lägga mig och sova, 13 ligger där inne och sover. Det hörs inga andetag.
Hon rör sig sällan.
ibland drar jag för alla fönster och kryper in till henne men att sova brevid henne är inte så rofyllt... man kan inte höra några lugnande andetag eller hjärtslag. Det skrämmer mig, men det är ju fysiskt omöjligt.
har drömt kontainerdrömmen igen.
förvridna ansikten och övermänsklig styrka. Det känns så verkligt att jag börjar tvivla på att det bara är en dröm.
Kan hjärnan tränga bort sådana minnen för att släppa igenom dem i drömmarna.
skräcken jag upplever när jag sover är verkligare och större än något jag tidigare upplevt.
inte ens den gången när tretton kastade mig genom rummet var värre då var jag mer ledsen att jag inte kunde hjälpa henne.
Men rädslan de här vidriga varelserna väcker i mig går inte att jämföra med något annat
Kommentarer
Trackback
