Mikaela13

Det känns som att det äntligen finns en möjlighet att saker och ting blir lite bättre.  Det känns inte längre som en sån brant uppförsbacke. Nu är jag "storasyster" och helt plötsligt börjar jag fatta att det handlade inte så mycket om att hon ogillade mig som att hon mer såg mig som bättre än så. Samma saker gäller för "lillebror" nu.

och matbiten ser bra ut. Jag börjar få till en perfekt kryddblandning... men jag känner mig lite orolig, det känns som att någonting är ute efter mig.... kan inte sätta fingret på det... men det är en högst olustig känsla, kanske är jag bara paranoid...